Olaussons gemak

Hälsar God Jul med ett boktips för de långsamma mellandagarna.


Det blev inget världsrekord - Mina löparår av Esbjörn Wallin

En trollbindande självbiografi om författarens löparkarriär, som enligt författarens noga utstakade sjuårsplan skulle mynna ut i världsrekord på 800m (på 50-talet då Örebros Tage Ekfeldt hade svenskt rekord med 1.49..). Esbjörn, såsom titeln antyder, blev aldrig världsrekordinnehavare. Han noterade som bäst 1.53.

Jag vill citare bokens sista rader
För ett par dagar sedan kom jag från Liljan till Malmen från löpträningen och en liten dikt tog form "Om du är en kämpe, och kan springa, så du spyr, är du välkommen". Janne Bohman kom senare tillbaka från löpträningen, kunde inte gå in därför att han stod och småspydde på trappan - Idrottshäsning.
 


Om alla hade läst den här boken, skulle det vara fred på jorden och idrottsplatser i vart enda gathörn.

God Jul

Dra mig baklänges vad svårt det är att uppdatera en blogg varje dag.

All heder åt våra yrkesbloggare. Att i tid och otid mata dem omättliga foundation-reklampelarna på mellanstadiet med nya allmännyttiga inlägg om sin outfit för dagen och senast inhandlade pälsmössan, allt medan man ska springa omkring i Sturegallerian med en chiwawa i Gucci-väskan, kräver sitt arbete.
All heder.

Julkalendern 11 & 12!

 Blir endast en film, men en riktigt vass en! Njut av Grotesco när det är som bäst

Bakom lucka nummer tio finner vi åter igen Galenskaparna, men denna gång på scenen med Mera glögg

Se och njut av Kunt Agnereds nasala sång!

Som en reaktion på den allt tidigare exploateringen av Julen startar Olaussons julkalender det lite udda datumen, dan före dan före treje advent.

Kalendern bygger på högst fristående klipp av gammla julklassiker - sånger, sketcher etc. 

Jag öppnar upp starkt med Galenskaparnas superdänga Min ständiga julklapp, som faktiskt också varit med i SVTs julkalender 1992!

  

Oktober brukar alltid vara samarbetsvänlig, så även i år.

November som brukar vilja trilskas lite, var iår väldigt bra att ha och göra med. 

December verkade till en början göra allt för oss löpare. Men det var för bra för att vara sant. 
Igår kom snön. 

Dammade av mina Icebug, dom brukar funka på alla underlag. Dock visade det sig att varken vassa metall- eller grova gummidobbar hade någonting att sätta emot snöslasket. Halkade runt 11km. Som att springa med bananskal under skorna. 

Men man kanske inte ska klaga. Många är de nordiska löpare som med toppluvan nerdragen har kämpat sig igenom arktiska vintrar - och sedan leverarat på vårens regnvåta kolstybb. 


Gunder Hägg till exempel. 
3.43.0 - på kolstypp, utan 8veckors träningsläger i Sydafrika, inomhushallar och löpband. 

Hur många svenskar gjordet det samma resultat i år? 
Ingen. 

Snöpuls i Jämtländska skogarna samt långa promenader var träningsmetoderna på vinter, enligt vad jag läst i boken om legendaren Gunder Hägg sätter nya rekord (vilken jag för övrigt tilldelades när jag slagit det nästan 30 år gamla rekordet på skolans konditionstestbana).



 

Idag fick jag min första inskription i den fiktiva boken Mastens män

Masten är, för de oinvigda, en TV-mast som ligger någonstans i skogen utanför Linköping. Masten tur och retur är en riktigt långpassklassiker bland Liu-löparna och det finns en betydande prestige i att skaffa sig inskriptioner genom att besöka masten under ett långpass.

Jag och Emilsson var som gröngölingar ute efter vårt första besök vid masten. Fridde Johansson och Åhwall var med som vägvisare. Eller rättare sagt, vägletare - ty efter vad jag har förstått skall man aldrig springa samma väg till masten, som man gjort tidigare, utan leta sig fram på nått nytt sätt.

Färden gick först längst cykelvägar, sedan grusvägar, sedan mindre stigar, sedan leriga åkrar. Löpning på leriga åkrar skapar en platå av lera under skorna. När platån har blivit ca 10cm hög blir det tämligen tungt att lyfta på knäna. Efter att övervunnit dom nyplöjda åkrarna bar det av in i skogen, genom en hästhage med oroväckande stora hästar, in i skogen igen och så helt plötsligt stod den framför oss. Den mytomspunna Masten.

Den rundades enligt rådande föreskrifter. 1h 5min visade uret. 
Hemåt bar det på slingriga småvägar som letade sig fram genom den Östgötska bördiga landsbygden.

Efter 2h och 14 min stod vi utanför Fiddes studentrum. GPS-klockorna visade enigt 30km jämt. Antagligen gick det ganska fort på hemvägen, ty löpningen på åkrarna gick inte i något vidare tempo. 

Fidde bjöd på hemmagjord ischoklad. Det satt fint. 

  

Nu vet jag vad som är felet.
Helt plötsligt slog det mig.

Jag ser ut som Lars Adaktusson i håret.



Lars "Fönen" Adaktusson


 
Albin "Adaktusson" Olausson

Smärtsam insikt

Hyllad eller hatad.
Mannen som står bakom Sveriges senaste världselitlöpare börjar mer och mer glida från det försnämnda till det senare.

Västkustens värsta maffialedare, som med Musse som främsta vapen har korrumperat i rollen som Sveriges löparchef i många år nu, har hamnat i ett blåsväder värre än det som vanligen smeker räkrålarna i Göteborg.

-Tveksamma uttagningar i landskamper etc, ofta gjorda med ett genomskinligt egenintresse
-Fakturor som utan förvarning dimper ner hos småklubbar, för arbete som borde (?) ingå i hans anställning på förbundet
-Svåra kommunikativa problem med dom Svenska löpare han jobbar för (eller är det dom/vi som jobbar för honom?)
 
Ett axplock av kritiken som nu börjar riktas mot Ulf Friberg, alias Fritösen.

Tyvärr är mina egna erfarenheter av Fritösen inte någonting som nyanserar den svarta bilden som målas upp.

Senaste soppan är angående P19 laget som INTE kommer skickas till EM - vilket jag upplever som lite förvånande. En mindre bra insats på Nordiska verkade räcka för att Ulf skulle bestämma sig. Trots det ställde han sig positiv till att vi i det potentiella laget reste till Holland (för egna eller klubbens pengar), för att visa oss konkurrenskraftiga där. Vilket laget också gjorde.

Vi presterade bättre än förra årets svenska lag gjorde (som åkte till EM). Vi var fyra svenskar bland de 11 bästa (tre bland de 8). Bland topp 15 i loppet var det förutom vi svenskar bara EN löpare som INTE ska tävla i EM.

Kommunikationen är som sagt inte på topp. Man får därför läsa på friidrott.se några dagar senare att det icke skickas ett P19 lag.

Röster har väckts kring detta. Många med mig anser att det är tydligt att Ulf redan innan hade bestämt sig. Han vill inte skicka något lag. Varför vet vi inte.

Läs mer om detta på Slangs blogg, den frispråkiga ledaren av SVM

Har dessutom fått höra om en mindre bojkott av den svenska landslagsuppföljningen (elitgruppen, mest bestående av en maillista vilken Ulf begagnar sig av när han för ovanlighetens skull kommunicerar). Två av Sveriges bästa medeldistanslöpare har tydligen tackat nej att vara med i gruppen (läs på maillistan) och planer verkar finnas på att starta en alternativ landslagsgrupp som ett svar på Fribergimperiet. 

Förbundskapten Stefan Olsson verkar blunda för kritiken av Ulf, vilket försvårar arbetet med att få in nytt blod på löpartronen.
Expressen med tunga källor formulerar här läsvärd  kritik 

Dock finns det en man som ännu inte givit sig in i debatten. Friidrottsmogulen, finansmannen, miljardären, lobbyisten, grundaren av Stockholm Marathon och mannen som sitter på Friidrottssveriges enda vetorätt - Anders Olsson. Friidrottens både fysiskt och maktpositionellt tyngsta man. Vi vet att han är kritisk mot Friberg och när han väl lägger sitt finger på Stefan Olssons axel så vet vi att det kommer hända grejer.