Masten
Idag fick jag min första inskription i den fiktiva boken Mastens män
Masten är, för de oinvigda, en TV-mast som ligger någonstans i skogen utanför Linköping. Masten tur och retur är en riktigt långpassklassiker bland Liu-löparna och det finns en betydande prestige i att skaffa sig inskriptioner genom att besöka masten under ett långpass.
Jag och Emilsson var som gröngölingar ute efter vårt första besök vid masten. Fridde Johansson och Åhwall var med som vägvisare. Eller rättare sagt, vägletare - ty efter vad jag har förstått skall man aldrig springa samma väg till masten, som man gjort tidigare, utan leta sig fram på nått nytt sätt.
Färden gick först längst cykelvägar, sedan grusvägar, sedan mindre stigar, sedan leriga åkrar. Löpning på leriga åkrar skapar en platå av lera under skorna. När platån har blivit ca 10cm hög blir det tämligen tungt att lyfta på knäna. Efter att övervunnit dom nyplöjda åkrarna bar det av in i skogen, genom en hästhage med oroväckande stora hästar, in i skogen igen och så helt plötsligt stod den framför oss. Den mytomspunna Masten.
Den rundades enligt rådande föreskrifter. 1h 5min visade uret.
Hemåt bar det på slingriga småvägar som letade sig fram genom den Östgötska bördiga landsbygden.
Efter 2h och 14 min stod vi utanför Fiddes studentrum. GPS-klockorna visade enigt 30km jämt. Antagligen gick det ganska fort på hemvägen, ty löpningen på åkrarna gick inte i något vidare tempo.
Fidde bjöd på hemmagjord ischoklad. Det satt fint.
