Samvetskval
Var nere på stan för att köpa några julklappar.
Yrade runt i butik efter butik. Visste inte vad jag letade efter. Och hittade det heller inte.
Tillslut tröttnade jag. Jag smög in på ett kafé och slog mig ner.
När kaffet var urdrucket kände jag mig redo för att återuppta striden med julhandeln.
Ute på torget såg jag helt plötsligt en tjugokronorsedel framför mina fötter. Tjugolappen såg tämligen herrelös ut, där den låg på marken.
Jag tog upp den, såg mig om för att se om den eventuellt tillhörde någon i närheten. Det verkade den inte göra.
Rent instinktivt tänkte jag att jag borde gå med tjugan till Rödakorsetfarbrorn som brukar stå med sin bössa på torgen. Rödakorsetfarbrorn syntes inte till. Så jag cyklade hem.
På vägen hem kände jag hur tjugan började knaga på mitt samvete.
Tänk om tjugan tillhör en ensamstående sjukpensionerad tolvbarnsmamma?
Kära nån, vad har jag gjort?
Har jag fallit offer för julkommersialismen?
Har jag blivit Moderat?
Jag känner hur allt jag en gång stod för rasat ihop som ett korthus.
Adolf Hitler, Jacob Johan Anckarström, Mao Zedong, Bo Lundgren, George W Bush, Albin Olausson - alla var dom onda män som aldrig borde blivit födda.
Tjugan ligger alltjämt och gnager i min ficka.
Jag måste göra mig av med den.
Kommentarer
Trackback
