Nordiska mästerskapen del 3
Del 3 - det verkliga utfallet
Då sitter vi här med resultatlistorna i framför näsan och kan konstatera att varken jag själv eller Sveriges nation firade några jättelika triumfer i helgen.
På lagmötet kvällen innan formulerades målsättningen: Guld i Män, Damer och Män Juniorer. Så blev det ju inte riktigt. Inget lagguld. Två individuella andraplatser...
Leder direkt till konstaterandet; Danmark och Norge är bra i terräng, bättre än oss. Finland är dåliga i terräng, till och med sämre än oss.
Angående min egen insats så ska jag ta det från början. På måndagen, sex dagar före tävlingsdag slog ebolan till med dunder och brak. Fick rejält ont i halsen, huvudet med kanske även en liten släng feber. Taskig tajming. Blev långsamt bättre under veckan som gick och på fredagen kände jag mig redo för en liten jogg för att testa om sjukdomen gått ur kroppen. Känslan var OK men inte överväldigande. Beslutade mig i alla fall för att prova att starta loppet dagen efter - man vill ju göra ett försök!
Väl på tävlingsdagen kändes uppvärmningen bra. Första varvet likaså! Under andra varvet blev jag ordentligt matt i kroppen. På tredje varvet fick jag en känsla i kroppen som jag föreställer mig påminner om den känslan man upplever då man tillsammans med några tegelstenar blir körd i en torkrumlare. Sedan lade jag mig i ett dike. Det gick inte mer.
Idag, en dag efter, har förkylningen kommit tillbaka - som bara för att retas med mig och säga där fick du för att du sprang dum-dom!
Jag och Don Kingis, någonstans på tredje varvet tror jag. Foto: Runpix - Peter Holgersson
