Inför Nordiska mästerskapen del 2
Spänningen börjat lägga sig som en gammal ryamatta över Rimnersvallen (hade funnits en komisk poäng att hämta om tävlingen hade gått vid Ryavallen i Borås).
Helt väntat och helt omotiverat bryter då Uralbergs-Uhris loppet. Hela publiken drar en lättnadens suck. Det såg hela tiden ut om Uhris gick mot att fullborda ett lopp utan några taktiska konstigheter eller märkliga idrottsliga utspel, men nu kunde man andas ut. Uhris var sig själv och gjorde därför det mest idiotiska han kunde göra i det läget - bryta.
Men strax efter att Uhris lämnat banan fylls tätklungan på av en Hässelbyare. Den kommersiella friidrottens urfader Anders Olsson har via satelit (som bekostas av tjejmilens bedragna och utsugna offer till löpare) fått se att hans springhäst Elmar ligger risigt till i loppet. Detta är dock någonting som Olsson kunnat förutse och förberett botemedel mot. Ut ur buskagen flyger helt plötsligt en icke skönspringande figur i Hässelbykläder och en Elmar-liknande peruk på huvudet.
John och Filip kollar misstänkt på mannen. Är han inte bekant? Det finns bara en löpare i världen som han linnet nedstoppat i tightsen och löper med sämre löpekonomi än Szalkai. Albin Johansson, naturligtvis! Precis innan täten kommer ut på publikområdet igen kommer faderskapet Engholm med Elmars nummerlapp (vilket han nålat av Elmar och sedan sprungit ikapp täten) och nålar dit den på Johansson.
Uhris som inte låter sig bekymmras av det brutna loppet går direkt till omklädningsrummet för att svida om till sin lila manchesterkostym och göra sig redo för bankett! På vägen dit möter han dock en landslagsledare vars ansikte antagit en närmast friterad ton i färgen. Han är vansinnig och ber Uralbergs-Uhris att fara till Uranus, vilket Uhris faktiskt också gör. Istället för bankett i lila machesterkostym tar han upp telefonen, ringer till sin kompanion Greve Wallerstein af Lund som på en distansrunda runt de radioaktiva områdena i Paldiski (det finns mycket pantburkar där) funnit en bättre begagnad Sputnik vilken Uhris givetvis får låna i utbyte mot den lila manchesterkostymen.
Filip som tycker att det här med att vinna i en spurt är endast för högfärdiga Norrmän och 800meters-löpare, börjar slå av på takten och släppa täten. Hellre ihågkommen som den eviga fyran än som spurtaren, som man brukar säga i den Halländska glesbygden.
Rogestedt har på sista varvet dock börjat vädra spurt och lämnad den skidande norrmannen bakom sig. Han plockar raskt in danskarna, den joggande Engholm och den ragglande Olausson. Plötsligt börjar han dock känna en lika välbekant som obehaglig doft. Han ser sig om och bakifrån kommer en skäggig vilde i ruskig fart. Doften han medför sig är högst oangenäm och Johan förstår vad det är frågan om. Det är Ekwall som gör en så kallad "Göteborgsvarvs uppvärmning" d.v.s 21097,5m löpning i maxfart - med kraftigt bukras där kroppens eliminationssubstanser fritt får rinna ner längst benen. En lika otrevligt som effektiv metod för att ladda inför ett lopp.
John Kingstedt, kanske loppets mest otränade löpare som springer endast på muskeltonus och hybris, börjar nu se trött ut. Han har lärt sig av coach 2.58-mannen att all fysisk träning är underordnad de mentala förberedelserna - vilka kortfattat går ut på att man sätter ett fullkomligt orealistiskt mål, får en väl ansedd tidning att göra ett stort reportage om dig och ditt mål, gör några personangrepp på noga utvalda offer och sedan fyller du dig själv med så mycket hybris en löpare någonsin kan uppbringa. Hybrisen verkar ha burit John 5500m. Sedan tog den stopp.
Kvar i täten ligger nu Albin Johansson alias Elmar. Bakom sig närmar sig Rogestedt med stormkliv. Uhris ser allting från sin Sputnik högt upp i det blå. Hur ska detta sluta?
Det får vi veta i del 3
Helt väntat och helt omotiverat bryter då Uralbergs-Uhris loppet. Hela publiken drar en lättnadens suck. Det såg hela tiden ut om Uhris gick mot att fullborda ett lopp utan några taktiska konstigheter eller märkliga idrottsliga utspel, men nu kunde man andas ut. Uhris var sig själv och gjorde därför det mest idiotiska han kunde göra i det läget - bryta.
Men strax efter att Uhris lämnat banan fylls tätklungan på av en Hässelbyare. Den kommersiella friidrottens urfader Anders Olsson har via satelit (som bekostas av tjejmilens bedragna och utsugna offer till löpare) fått se att hans springhäst Elmar ligger risigt till i loppet. Detta är dock någonting som Olsson kunnat förutse och förberett botemedel mot. Ut ur buskagen flyger helt plötsligt en icke skönspringande figur i Hässelbykläder och en Elmar-liknande peruk på huvudet.
John och Filip kollar misstänkt på mannen. Är han inte bekant? Det finns bara en löpare i världen som han linnet nedstoppat i tightsen och löper med sämre löpekonomi än Szalkai. Albin Johansson, naturligtvis! Precis innan täten kommer ut på publikområdet igen kommer faderskapet Engholm med Elmars nummerlapp (vilket han nålat av Elmar och sedan sprungit ikapp täten) och nålar dit den på Johansson.
Uhris som inte låter sig bekymmras av det brutna loppet går direkt till omklädningsrummet för att svida om till sin lila manchesterkostym och göra sig redo för bankett! På vägen dit möter han dock en landslagsledare vars ansikte antagit en närmast friterad ton i färgen. Han är vansinnig och ber Uralbergs-Uhris att fara till Uranus, vilket Uhris faktiskt också gör. Istället för bankett i lila machesterkostym tar han upp telefonen, ringer till sin kompanion Greve Wallerstein af Lund som på en distansrunda runt de radioaktiva områdena i Paldiski (det finns mycket pantburkar där) funnit en bättre begagnad Sputnik vilken Uhris givetvis får låna i utbyte mot den lila manchesterkostymen.
Filip som tycker att det här med att vinna i en spurt är endast för högfärdiga Norrmän och 800meters-löpare, börjar slå av på takten och släppa täten. Hellre ihågkommen som den eviga fyran än som spurtaren, som man brukar säga i den Halländska glesbygden.
Rogestedt har på sista varvet dock börjat vädra spurt och lämnad den skidande norrmannen bakom sig. Han plockar raskt in danskarna, den joggande Engholm och den ragglande Olausson. Plötsligt börjar han dock känna en lika välbekant som obehaglig doft. Han ser sig om och bakifrån kommer en skäggig vilde i ruskig fart. Doften han medför sig är högst oangenäm och Johan förstår vad det är frågan om. Det är Ekwall som gör en så kallad "Göteborgsvarvs uppvärmning" d.v.s 21097,5m löpning i maxfart - med kraftigt bukras där kroppens eliminationssubstanser fritt får rinna ner längst benen. En lika otrevligt som effektiv metod för att ladda inför ett lopp.
John Kingstedt, kanske loppets mest otränade löpare som springer endast på muskeltonus och hybris, börjar nu se trött ut. Han har lärt sig av coach 2.58-mannen att all fysisk träning är underordnad de mentala förberedelserna - vilka kortfattat går ut på att man sätter ett fullkomligt orealistiskt mål, får en väl ansedd tidning att göra ett stort reportage om dig och ditt mål, gör några personangrepp på noga utvalda offer och sedan fyller du dig själv med så mycket hybris en löpare någonsin kan uppbringa. Hybrisen verkar ha burit John 5500m. Sedan tog den stopp.
Kvar i täten ligger nu Albin Johansson alias Elmar. Bakom sig närmar sig Rogestedt med stormkliv. Uhris ser allting från sin Sputnik högt upp i det blå. Hur ska detta sluta?
Det får vi veta i del 3
Kommentarer
Postat av: Daniel Glimvert
Ar del tre pa ingang? :)
Trackback
